Månad: februari, 2015

Guds förekommande nåd

Predikan av Lars Gunther, 2015-02-15,

Det storslagna är oftast oviktigt

Melodifestivalen kan vara lättsam underhållning, liksom NBA-finalen! Men var sker det viktiga i livet?

Varför bryr vi oss så ofta om det triviala och missar det väsentliga?

Gud går inte de storslagna vägarna. Ibland skickar han sina bästa budbärare till de mest uträknade människorna.

Guds församling växte fram i avkrokarna. De första kristna fyllde inte arenorna – annat än när de släpades in för att dödas!

Apg 14:8-18

8I Lystra fanns en man som inte kunde bruka sina ben; han hade varit lam från födseln och aldrig kunnat gå. 9Han hörde på när Paulus talade. Denne fäste blicken på honom, och då han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad 10sade han med hög röst: ”Res dig och stå på benen!” Då sprang mannen upp och började gå. 11När folket såg vad Paulus hade gjort ropade de högt på lykaoniska: ”Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt.” 12De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. 13Prästen i zeustemplet utanför staden kom med tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket.

14När apostlarna, Barnabas och Paulus, hörde det rev de sönder sina mantlar och rusade in i folkhopen och ropade: 15”Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni. Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer. 16Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, 17men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje.” 18Genom att säga så lyckades de avhålla folket från att offra åt dem.

Paulus och Barnabas botar den lame mannen

Förförståelse

Folket i Lystra var enkla människor, utan högre skolning.

Deras världsbild:

  • Under kan ske
  • De är sällsynta
  • Bara gudar gör under

Intressant nog är den talföre nummer två i rangordning (Hermes).

Att tala så att bönder förstår

I kapitel 17 talar Paulus till lärda män. Han citerar grekisk litteratur och för ett intellektuellt resonemang.

Här är det en annan utmaning.

  1. Vi är svaga människor precis som ni. (Inte gudar.)
  2. Vi kommer med ett gott budskap till er. (Men vi har ett uppdrag.)
  3. Ni skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer.
  4. Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, 17men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör.
    • Från himlen har han gett er regn och skördetider,
    • han har mättat er
    • och fyllt era hjärtan med glädje.

Förankrat i bibeln och hos Jesus

Ett GT-citat finns i Paulus ord, men dess innehåll är enkelt och kräver inga övriga bibelkunskaper.

Det fanns en tid då Gud talade främst till det judiska folket – enligt GT.

Hur är Gud verksam i sin skapelse?

43Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. 44Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; 45då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? 47Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? 48Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. (Matt 5:43–48)

  • Guds godhet är synlig i det Gud gör i skapelsen
  • Gud visar den mot alla människor
  • Vad vi ska efterlikna är denna fullkomliga godhet

Guds vittnesbörd

Livsglädje är ett vittnesbörd om Gud, en anknytningspunkt.

Vad mer lär Bibeln om detta?

Gud kan tala till alla – oavsett tro eller religiösa uppfattningar.

Exempel Bileam – en falsk profet, själva grundmönstret för en falsk profet – men vi läser hur han profeterar Guds ord, äkta budskap.

Vad hindrar oss människor att komma till Gud?

Inre och yttre makter binder oss vid det som inte är sant. Ett tillstånd som Bibeln beskriver som andlig död.

  • Vi ser inte
  • Vi begriper inte

Kring varje människa står det en kamp – och i oss själva är vi dömda att förlora den kampen.

Vi vill ha något av Gud i våra liv och blir religiösa, men religionen leder oss inte till Gud.

Religion är ett försök att ha Gud i sitt liv på sina egna villkor, i kraft av den egna duktigheten.

Guds dragningskraft

Joh 12:32

Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.

Joh 17 – crescendot i Jesu undervisning – en bön

1Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: ”Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; 2du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom.

6Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord.

9Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina.

24Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse.

Nåden är mer än Guds villighet att frikänna, den är också den kraft som drar mig till Gud.

Gud är som en fiskare. Han får mig att nappa på betet och Gud drar in mig, även om jag kämpar emot. Ibland släpper en van fiskare efter på linan, ibland drar fiskaren hårt i den.

Men till skillnad från fisken finns det alltid en chans att totalvägra. Gud tvingar sig inte på oss.

(Kalvinismen och den lutherska tron som lär detta är orimliga!)

Wesleys ord

Guds förekommande nåd.

Den förekommande nåden är inte tvingande – i kraft av den har vi en fri vilja.

Varför är jag kristen? För att Gud gjorde mig till sin!

Runt omkring oss finns det människor som Gud drar till sig. Vissa perioder är denna dragningskraft extra påtaglig. En sådan människa är sökt av Gud.

Det ger mig hopp för evangelisationen och det ger mig hopp när jag möter någon som verkar vara helt ovillig att lyssna.

Väck ditt bönesvar till liv

Predikan av Lars Gunther, 2014-02-08 (med basketillustrationer)

Jag är inte nog besviken på Gud

Ett av mina största problem. Jag blir besviken på Gud alltför sällan!

En märklig profetia

Under min praktik i Nässjö under tredje året på Teologiska Seminariet. Jag höll en ”välsignad” predikan (Lars Mörlid). ”Vad bra du var” (Min kompis U).

En kvinna kom fram efteråt med ett oerhört gott profetiskt budskap, där hon bekräftar på punkt efter punkt vad Gud visat mig om mitt liv. Det framförs, hon lämnar mig, vänder tillbaka.

”Har du någon livskamrat?” ”Gud kommer att ordna den biten också.”

Mitt livs mest fruktansvärda erfarenhet

I 15 års tid trodde var jag gift med någon som jag trodde var mitt svar på min bön och uppfyllelsen av detta budskap.

Och jag trodde rätt!

Ändå tog det slut – trots enträgna böner. Trots att mängder av andra bad för oss.

Var bönen förspilld?

2 Kung 4:8-37

8En dag kom Elisha till Shunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att komma och äta hos henne. I fortsättningen tog han in där och bjöds på mat var gång han hade sina vägar åt det hållet. 9Och kvinnan sade till sin man: ”Vet du, jag är säker på att han som brukar komma hit till oss är en gudsman, en helig man. 10Vi kan väl ordna med ett litet rum uppe på taket och sätta dit en säng, ett bord, en stol och en lampa, så kan han bo där när han kommer till oss.”

11Nästa gång Elisha kom dit tog han in på rummet och övernattade där. 12Han lät sin tjänare Gechasi kalla på shunemitiskan, och då hon kom 13fick tjänaren säga till henne: ”När du nu har gjort dig allt detta besvär för oss, vad kan jag då göra för dig? Kanske lägga ett ord för dig hos kungen eller hos överbefälhavaren?” Kvinnan sade: ”Nej, jag lever här bland de mina.” – 14”Finns det ingenting man kan göra för henne?” undrade Elisha, och då svarade Gechasi: ”Hon har ingen son, och hennes man är gammal.” 15Elisha lät Gechasi kalla på henne, och hon kom och stannade i dörröppningen. 16Då sade Elisha: ”Nästa år vid den här tiden skall du hålla en son i dina armar.” – ”Nej, gudsman”, svarade hon, ”inbilla inte din tjänarinna något sådant.” 17Men hon blev havande, och vid samma tid följande år födde hon en son, precis som Elisha hade sagt.

18Pojken blev större, men en dag när han hade gått ut till sin far bland skördearbetarna 19började han jämra sig: ”Mitt huvud, mitt huvud!” Fadern sade åt en av tjänarna att bära hem pojken till hans mor. 20Tjänaren gjorde så, och sedan satt pojken i sin mors knä ända till middagstiden; då dog han. 21Hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde dörren och gick. 22Sedan kallade hon på sin man och bad honom skicka till henne någon av tjänstefolket och en av åsnorna. ”Jag skall bara bort till gudsmannen”, förklarade hon, ”jag är snart tillbaka.” 23Mannen frågade: ”Varför skall du till honom i dag, det är ju varken nymånad eller sabbat?” – ”Oroa dig inte”, svarade hon, 24och så lät hon sadla åsnan och sade åt tjänaren: ”Följ med och driv på åsnan åt mig. Låt den inte stanna förrän jag säger till.”

25Hon gav sig i väg och kom fram till gudsmannen på berget Karmel. Han såg henne på avstånd och sade till sin tjänare Gechasi: ”Där kommer kvinnan från Shunem. 26Spring och möt henne och fråga om allt är väl med henne och hennes man och med pojken.” Kvinnan svarade att allt var väl. 27Men när hon kom fram till gudsmannen på berget klamrade hon sig fast vid hans fötter. Gechasi gick fram för att fösa undan henne, men då sade gudsmannen: ”Låt henne vara, hon är förtvivlad. Men Herren har dolt detta för mig och inte låtit mig veta något.” 28Då sade kvinnan: ”Herre, har jag bett dig om någon son? Jag bad ju tvärtom att du inte skulle ge mig några falska förhoppningar.”

29Elisha vände sig till Gechasi: ”Fäst upp dina kläder och gå! Ta med dig min stav. Om du möter någon så hälsa inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte. Du skall lägga min stav på pojken.” 30Men pojkens mor sade till Elisha: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag går inte härifrån utan dig.” Då reste han sig och följde med henne. 31Gechasi hade gått i förväg. Han lade staven på pojken, men inget ljud hördes, inget livstecken kunde märkas. Då gick han tillbaka, och när han mötte Elisha talade han om för honom att pojken inte hade vaknat.

32Elisha kom nu fram till huset, och där inne låg pojken död på hans säng. 33Han gick in i rummet och stängde dörren om sig och pojken och bad till Herren. 34Sedan lade han sig över pojken, med sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer mot hans händer, och när han nu låg böjd över honom började pojkens kropp bli varm. 35Elisha reste sig och gick av och an i rummet, men sedan böjde han sig över kroppen igen. Då nös pojken, sju gånger, och slog upp ögonen. 36Elisha ropade på Gechasi och bad honom hämta shunemitiskan. När hon kom sade han: ”Ta emot din son.” 37Hon steg fram och kastade sig för hans fötter. Sedan lyfte hon upp sonen och gick ut.

Elisha och den uppväckte pojken

En fruktansvärd känsla: Jag orkar inte hoppas!

Barnlöshet är fruktansvärt. Att känna signaler i kroppen, kanske, kanske… Så kommer mensen, eller missfallet.

Och detta sker med regelbundna upprepningar – som kan fortsätta i flera år.

Samlivet som skulle föra makarna närmare varandra blir alltför lätt bara något som väcker negativa associationer.

Abraham och Sara hade trott på löftena. Abrahams tro på dessa löften gjorde honom till ”trons fader” enligt Paulus. Det stora föredömet i tro.

Men samlivet hade upphört – det var därför Sara skrattade när änglarna mötte dem vid Mamres lund. ”Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?” (1 Mos 18:12)

Detta är en fruktansvärd plåga idag, men på GT:s tid medförde barnlösheten så många fler negativa konsekvenser.

  • Ingen försörjning som gammal.
  • En stor social skam.
  • Man trodde ännu inte på uppståndelsen – man levde vidare genom sina barn.

Kvinnan hade knappast en stark ”tro”

Hon hade slutat hoppas. Hon hade slutat be. De böner hon en gång i tiden bett så enträget hade ju inte besvarats. Av sina böner mindes hon bara besvikelsen.

Kravet att känna sig trosviss gör bönen till en plåga!

Känslomässig visshet är bönens resultat ibland – aldrig dess förutsättning!

Jesus upplyser ibland om tron efter att bönesvaret är ett faktum: ”Det där du gjorde nyss – det var en handling i tro”

Kvinnan ber aldrig Elisha om att pojken ska väckas till liv – hon verkar snarast ha sökt upp honom för att klaga.

Det hon uttrycker är förtvivlan: ” Herre, har jag bett dig om någon son? Jag bad ju tvärtom att du inte skulle ge mig några falska förhoppningar.”

Fortsätt så länge bollen är i spel

Gud säger till Abraham att Han tänker döma Sodom. Vad gör Abraham? Protesterar. (1 Mos 18:16ff)

Gud säger till Moses att han tänker förgöra folket. Vad gör Moses? Protesterar. (2 Mos 32:11)

Gud säger till Amos att han tänker döma Israel. Vad gör Amos? Protesterar. (Amos 7:1-6)

Elia som var läromästare till Elisha hade hamnat i samma sits. Hans värdinnas son dog. Hur bad han? ”Herre, min Gud, hur kan du handla så grymt mot denna änka, som jag får bo hos, att du dödar hennes son?” (1 Kung 17:20)

Vi har teologiska funderingar runt dessa verser – men just nu vill jag fokusera på attityden.

Vi ser denna attityd gång efter annan också i evangelierna hos den som är sjuk eller den som kommer som ombud för den sjuke.

Biblisk bön är varken försiktig eller fin i kanten.

Kvinnan hyser ingen förväntan på att få hjälp – men hon vägrar släppa Elisha trots att Gechasi försöker fösa bort henne. (Visst påminner han om hur lärjungarna betedde sig i evangelierna?)

Hur ofta har jag inte varit som Gechasi. Jag har agerat på Guds ledning, men det förväntade resultatet uteblev. ”Jag hörde väl fel.” ”Det var kanske inte Guds vilja trots allt.” ”I vart fall är loppet kört nu.”

När bollen studsar på ringkanten

Elisha ber och använder ”kroppspåläggning” – men kroppen blir bara varm. Den återvänder inte till livet.

Vad far genom hans huvud när han vandrar av och an i rummet? Tvivlade han på att han hade fått kraften från Gud trots allt? Vi vet inte. Vad vi vet är att han inte gav sig.

Var skottet nere i korgen och vände? Ta returen och skjut igen!

Alternativ ett bakom uppgivenhet: Ingen idé. Uppgivenhet kan maskeras i fromma ord: ”Låt oss vara glada över det vi fick.”

  • Var glad över allt du får från Gud – var inte otacksam!
  • Var inte nöjd förrän du fått allt Gud vill ge – var inte falskt ödmjuk.

Alternativ 2 bakom att man ger upp: Det är klart – man firar i förväg.

Ge dig inte så länge bollen är i spel!

Planka och in

När Abraham bad för Sodom skonades aldrig staden. Men Lot och hans döttrar räddades tack vare Abrahams böner. (1 Mos 19:29)

Vittnesbörd från helandeskolan i Sjömarken. Vi bad för migrän, på Guds direkta tilltal – Gud botade njurarna.

Ibland kan det se ut som att skottet missar, men tack vare plankan går det in.

Men somliga skott är helt enkelt missar

Den som inte vågar missa kommer heller aldrig att sätta några skott.

Du blir ihågkommen som spelare för skotten som går in.

Det var detta jag menade med att jag inte är nog besviken på Gud – av rädsla för att missa så tar jag inte ens skottet.

I längden är besvikelserna mycket lättare att bära än att man inte ens försökt.

Men kan en ärlig bön vara bortkastad – ens när det inte blev som man bad?

Bön är samvaro med Gud – det är aldrig förfelat!

Äkta förbön är intimt samarbete med Gud, något vi tränar upp oss till.

I basket kan skott missas helt och hållet – men en ärlig bön är aldrig bortkastad!

Skottet blockas och returen blir en trepoängare!

Av alla sätt att missa i basket är inget så demoraliserande som att få skottet blockerat. (Dikembe Mutumbo viftar med fingret.)

Det finns en slags bönesvar som är bättre än alla andra. Tydligaste illustrationen är rövaren på korset. Han bad om en tanke, men fick ett paradis.

Det skott som verkar blockerat kan snappas upp och helt plötsligt är en lagkamrat fri att skjuta en trepoängare. Du fick mer än du bad om!

Ett profetiskt ord till oss i Guntorp

Vi har haft stora förhoppningar om att se Gud verka, att se fler komma till tro, att se fler gå med i församlingen, att se fler bli friska.

Vi har sett flera fall där bollen varit långt nere i korgen och vänt. Vi trodde att det var klart.

Vi har sett bönesvaren komma – för att likt gossen i bibelberättelsen sedan dö.

Väck ditt bönesvar till liv – kläng dig fast likt kvinnan i din förtvivlan, vanka av och an i rummet, lägg på nytt hela dig själv i bönen. Gör det igen. Ärlig bön är aldrig någonsin förgäves!